fbpx

Lite privat inlägg

Jag önskar verkligen kan hade haft tiden att blogga lite mer de senaste månaderna men jag har haft den största inställningen i mitt och min familjs liv denna sommaren. Tiden har bara inte räckt till. Där är många som skulle förtjäna ett fint blogginlägg och här är några av dem i albumet nedan. Men jag har hunnit uppdatera hyfsat i galleriet med barn i studio iallafall. 🙂 Kika gärna!

 

Denna sommaren tog vårt liv en stor vändning då jag höll på att förlora min 12 åriga son. Han fick syraförgiftning på vår första dag på vår efterlängtade familjesemester i Turkiet till följd av att han hade fått Diabetes 1. Det var nog den värsta natten i mitt liv. Då jag inte visste om mitt ena barn skulle överleva. Men det gjorde han! Han debuterade i Diabetes 1 den 4 juli och det var en sjukdom jag inte hade koll på. Vad är det liksom? Jag hade verkligen ingen aning. Veckorna som följde på sjukhus i Turkiet och sen hem i Sverige var som en dimma.

Denna sommaren har vi lärt oss vad Diabetes 1 är. Vi har lärt oss inse värdet i vad vi äter och hur det påverkar oss. Att räkna kolhydrater. Att vara tacksamma för att vi har varandra. Det har varit en oerhört stressig sommar för oss alla. Mest för min son som fått ställa om hela sitt liv och fått en sjukdom han får leva med tills det kommer ett botemedel eller ett hjälpmedel som gör det enklare, eller resten av sitt liv. Jag får agera bukspottskörtel till min son tills han själv blir expert på sin diabetes, vilket han säkert snart blir. Han har imponerat oss alla.

Varje dag är annorlunda för oss nu. Varje dag är ny kunskap, nya utmaningar, och i kampen om att hålla min sons blodsocker på en bra kurva. Jag har nog aldrig varit så tacksam som jag är att jag får jobba med det jag älskar samt att jag jobbar för mig själv annars vet jag inte hur jag hade klarat det, inte med 4 barn och en hundvalp då min man jobbar heltid. Jag hade nog fått vabba konstant för alla möten och läkarebesök och telefonsamtal.

Så när jag stiger in i min studio känner jag ett sådant lugn och kärlek att få pyssla med det jag brinner för en stund. Jag är så lyckligt lottad med det. Och med att det finns människor därute som gillar mina bilder och mitt skapande. Det är tack vare er som jag får göra detta ju. Tack <3

Vill ni läsa lite om vår historia så läs gärna min diabetesmammablogg jag startade när vi kom hem till sverige igen.

 

 

I N F O
F A C E B O O K